Etxe Oneko beltza likore tinto licoroso 2004 /Pisano

Hmm.. Lite Uruguayisk Vielles Vignes Late Harvest Tannat kanske?
Ja lite söt portvinsliknande Single Vinyard från Progreso behöver jag nog ikväll…
Så gick tankarna på gymmet idag. Som ett litet under hittade jag i en vrå en flaska Etxe Oneko bortglömd i sin stackars ensamhet. Det var bara att snyta sig och rota fram en stor härlig Bourgognekupa från Orrefors…

Vinet kommer från distriktet Progresso i Uruguay, där en förfader till Pisanos ägare 1942 planterade en vingård med Tannat. De allra flesta gamla vingårdar i Uruguay har drabbats av olika virusangrepp pågrund av det fuktiga klimatet och har behövts planteras om. Men inte denna!
70 åriga lågavkastande stockar är definitivt Villes Vignes.
Druvorna lämnas på rankan till de börjat skrumpna ihop och torka, delar av vingården handskördas nu och andra delar får skrumpna ännu mer och utveckla Botrytis.
De första druvorna krossas och kallmacererar länge för att få ett sval fruktighet på det färdiga vinet. Jäser sedan med den naturliga jästen från skalen. Jäsningen avbryts med Brandy när sockerhalten är i balans med syrorna. Nu kommer det unika! De botrytiserade druvorna plockas och hälls helt sonika ner vinet som får macerera ytterligare i nån form av Ripasso på steroid stil.
Allt pressas sedan Pneumatiskt, lagras på ny fransk ek i 6 månader och buteljeras ofiltrerat. Så jävla häftigt!

Fullkomligt svart, ogenomtränglig färg med vinröd rim. Sannerligen Ta-NATT! (ursäkta ordvitsen)
För första gången kanske någonsin får jag en unik terroirkänsla från ett Sydamerikanskt vin. Allt för ofta sminkas de bästa vinerna till oigenkännlighet med 200% ny frank ek och liknande terroirvåldtäkter.
Doften är vidöppen och packad upp till kanten med svalt björnbärskoncentrat, flytande saltlaktits, romindränkta körsbär, ekvanilj ala Tahiti, viol och en härlig stenighet som skulle kunna tolkas som mineral.
Smaken är intensiv och tung. Attakerar direkt med sött björnbärsmos och seg lakrits, visst finns där även en totalt balanserande syra! Kraftiga, mogna och troligen odödliga taniner packas här in i frukten och blir nästan silkiga. Alkoholen är trots sina 19,5% helt behaglig och bidrar med kraft. Intensiteten hålls uppe under hela resan, ända in till den långa något florala eftermaken där smaker som lakrits, bittra örter och hela värdens Frutti di Bosco etsar sig fast i munhålan. Ekfaten tittar fram här mot slutet med en liten angenäm bitterhet och arom.
Bra syra, hög sötma, kraftiga tanniner, stor sval frukt. Jag ser ingen anledning att vinet inte skulle kunna åldras lika graciöst som en Vintage Port. Möjligen att flaskstorleken på 50 cl får den att åldras lite fortare.

93 Poäng är världsklass. Jag är helt såld, Uruguay kan ju visst!
Vinet är slut hos Systembolaget men det går att göra en privatimport via importören Fondberg.
Runt 240 kr flaskan tror jag.