Vinet Brunello di Montalcino skapades av producenten Biondi-Santi på 1880-talet. De tog en klon av Sangiovese som heter Sangiovese Grosso eller lokalt Brunello och gjorde den första Brunello di Montalcinon. Idag vet man att det man kallar för Brunello egentligen är sju olika kloner av Sangiovese, så det är inte frågan om en speciell Brunelloklon.
De första 57 åren var bara fyra tillräckligt bra för att göra Brunello di Montalcino. Biondi-Santi hade nu gjort vinet till ett av Italien mest exklusiva och eftertraktade. Så sent som på 1960-talet fanns det fortfarande bara 11 producenter av vinet, idag är vi uppe i strax under 200 stycken. Den för Brunello odlade arealen har ökat från 63 Ha år 1960 till över 2000 Ha idag!
Behöver jag säga att mycket av nyplanterinarna skedde på mindre fördelaktiga jordar?
Enligt de senaste DOCG reglerna för Brunello di Montalcino ska vinet lagras minst i två år på ekfat och alltid minst 48 månader på ek och flaska innan de får säljas.
Vill du ha det bästa ska du söka efter: Altesino, Argiano, Eredi Fuligni, Lisini, Constanti, Case Basse, Poggio Antico eller Restituta och möjligen Banfi.
Producenten San Polo ligger i de södra delarna av Montalcino och har rustats upp ordentligt sedan de köptes av Allegrini 2007. Kändisvinmakaren Carlo Ferrini på Barone Ricasoli är numera konsulterad vinmakare. Årgången 2004 har fått blygsamma 87P av Wine Spectator.
I glaset ser viner mörkt körsbärsrött ut med en begynnande tegelfärg i rimmen.
Vinet är aromatiskt vidöppet, med en intensiv och koncentrerad körsbärsfrukt som här sällskapar med aromatiska vildhallon och röd lakrits. Frukten är helt mogen och väldigt kontinental, med både stramhet och fruktsötma. Doften är även balanserad om man tänker på relationen mellan mognad och frukt. Jag får precis lika mycket höstiga associationer av ceder, hö, tobak och läder som koncentrerad frukt. Vansinnigt fint och om man ska tro på näsan så peakar vinet just nu. Smaken är egentligen medelfyllig, men upplevs ändå intensiv och koncentrerad då aromerna verkligen ligger utanpå frukten. De friska syrorna och strama finpolerade tanninerna ger tillräcklig struktur för att hålla uppe frukten, som här kommer fram som mogna bigaråer och krossande björnbär. Lite i fruktens direkta bakgrund ligger integrerade ekfat och ädla mognadstoner som går mer år söt ceder och läder än stall och ammoniak. Bra tryck i eftersmaken som klingar av med mer skogsbär än sekundära och tertiärta aromer.
87P av WS känns lågt, jag är mer inne på 91P.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar