Mischa Billing bjuder på en Periquitavertikal (1991 1988 1982 1974)

Tänk att du frågar försäljaren på Systembolaget efter ett vin under 70 kr som vinner på att lagras i 30 år?

De gamla Periquitaflaskorna har visat sig mer lagringsdugliga än jag någonsin kunde drömma om. Fonseca (som gör Periquita) moderniserade tyvärr för några år sedan varumärket Periquita, för att det skulle passa den moderna konsumenten bättre. Ett mjukare, sötfruktigare vin skulle tydligen få cashen att rulla in igen. Troligen är den moderna Periquitan inget att stoppa undan, men vinet består fortfarande av till största delen Castelão...

Periquita 1991 (magnum)

Visar en ljus körsbärsfärg med orange ton.

Doften är mjuk och mogen med hallon, körsbär och viss kryddighet. Känns betydligt yngre än 88.

Mer frukt och strävare tannin, vinet är gjort i samma stil som de äldre årgångarna, detta kan vinna på lagring.  Kraftig struktur i sammanhanget och med frisk smak av körsbär, lakrits och läder.

89P

1988 

Lite oroväckande brunaktig färg.

Väldigt svår doft att sätta fingret på, lite blyg med svampiga körsbärstoner och mint.

Smaken har högre syra än de andra vinerna, vilket gör mig så sjukt glad. Glad för att det är så uppenbart att det är en 88 i glaset, friskheten och lagringsdugligheten i 88:or från nästan hela Europa är slående. Annars samma körsbär, plommon och lakrits. Vad hände 1988 egentligen?

88P

1982

Ljusröd färg med orange rim.

Doften är fruktigare än 74. Mer hallon, körsbär och jordgubbar. En mjuk doft av tranbär och röd lakrits kommer fram eftersom. Svampiga mognadstoner och stramare och kraftigare tannin än 74. Det här var tveklöst ett mycket strävt vin i sin ungdom. Frukt med körsbär och mognadstoner av lite stallig karaktär, nu börjar snusket ta plats. Jag trodde aldrig att en periquita skulle hålla i 30 år! Väldigt gott och med lång mjukt kryddig eftersmak. 86P

1974

Betydligt mer mogen än de andra, färgen är lite mörkare än 82 och rätt lik 88. Men lite mörkare.

Doften är lite träig och påminner om torkande målarfärg, förmultnade trä, lite som att dofta på ett bergat vrak. Men i bakgrunder finns även mogna körsbär och jordgubbssylt.

Smaken är torr och med medel syra. Tanninerna känns som att de har vart relativt kraftiga i sin ungdom, men har nu mjuknat till silke. Frukten finns kvar, men känns ju såklart väldigt trött,  det är dock en behaglig upplevelse att ha vinet i munnen. Körsbär och mognadstoner av läder. Medel – kropp.

Inte mer lagring tack. Här tar det stopp! 83P