8lengoodlifegood.jpg)
 |
| Jag har det stora nöjet att känna en av Sveriges om inte Nordens mest kunniga på Aglianico. Vi kan kalla honom Gagnef-Henke, för han önskar att vara anonym. Gagnef-Henke har ett speciellt förhållande till sin lilla kärleksdruva - det märker man. Den syditalienska glöden lyser upp hans uppspärrade ögon varje gång den nämns,"En dag utan Aglianico, är en dag utan solsken" hör jag honom mumla för sig själv. Gagnef-Henke samlade "Sommelier 2.0" för att blindprova några utvalda buteljer som anskaffats från SB och från hans många resor i Aglianicoland. Första glaset är enligt tradition, bubblande. Och med en robust kolsyrestruktur. Oinspirerande doft med ton av gula äpplen och hö. Smaken är saftig i en stil lika ren som enkel, restsötman lite för hög för att ord som stram och torr ska få användas. Med andra ord absolut inget att lägga på minnet. Bitterheten i eftersmaken kanske beror på hårt pressade druvor, men jag bryr mig faktiskt inte. 76P Facit: I Borboni Brut På den lokala Asprinio druvan från Kampanien där den har odlas mycket länge. Rankorna växer enligt den etruskiska "Vite Mariata metoden", vilket betyder att de växer upp på höga trädstammar och måste skördas med stege! Inte gjorde de det lätt för sig dessa gamla håriga etrusker. Vinet görs sedan med Charmant-metoden. |
 |
Andra vinet är medelintensivt, med en citrongul färg. Troligen inte Aglianico. Doften verkligen strålar ur glaset och bjuder gråpäron med citronskal, vilka backas upp av en försiktig och lite komisk ton av fastlagsbulle. Alkoholrik och intensiv smak, med robust syditalienskt temperament och lönnfettma. Grapefrukt tar den aromatiska ledningen men precis bakom rusar gula äpplen och flåsar i nacken. Ett ganska diffust vin som jag inte förstår mig på. Känns ansträngt på något sätt. 85P Greco di Tufo kommer från de bergiga området Irpinia i regionen Avellino, Kampanien. De vulkaniska och svavelrika jordarna på runt 500 meters höjd passar druvan Greco perfekt. Greco är faktiskt en Grekisk immigrantdruva som togs till Italien för över 2000 år sedan. Vinet har legat 5-6 månader på ståltank med sin jästfällning. |
 |
Tredje vinet hälls upp. Det är mognande, med en ljus nästan medelintensiv körsbärsröd färg. Doften andas mognad och bjuder bred komplexitet med körsbär som vill bli russin, en aromarisk jordnära upplevelse påminner om kåda, barr och skog med lite undervegetation som mossa och multna löv. Smaken är medelfyllig och solmogen, med avslappnande tanniner och lite het alkohol. Körsbärssötman ligger på en mjuk kryddighet som försvinner lite väl hastigt för sitt eget bästa. Stark personlighet och utmärkt smak 89P Ännu mer Vulkanjuice! Den här gången från de kyliga jordarna söder om vulkanen Vulture i norra Basilicata. Ovanligt mjuk och tidigt mognande Aglianico från en av de klassiska producenterna, som vägrar att vända kappan efter vinden. Uppfostrat i 20 månader på 500 liters Slovenska ekliggare. |
 |
Nästa glas är betydligt tätare i färgen, näst intill opak med en tegelmognad i rimmen. Doften är ett eggande koncentrat av grillade köttstycken med grillkrydda, svartpeppar, violer och blodjärn. En knock out till en doft som på många sätt påminner om mogen Cote Rotie. Nu snackar vi vin! Smaken bekräftar doftintyrycket till fullo och bjuder full koncentration och intensitet med respektingivande tanninstruktur och längd. Ett kilo rårörd solmogen frukt med dominans av blåbär, björnbär och korinter ligger tungt i glaset. 93P En koncentrerad mer senskördad Aglianico från Castel del Monte i Puglia, lagrad i 15 månader på barriquer från Frankrike och Ungern. |
 |
I glaset hälls ett något ljusare vin med liknade tegelnyanser. Doften inleder med prosciotto och en obekväm känsla av dött kött. Aromerna leder vidare till mörka bär, koncentrerade toner av björnbär från helvetet, men ändå rätt sluten. Vinet lägger sig i munnen och visar direkt sina ådriga muskler och Tamahagane-syror. En blockbuster med stor frukt och ännu större tanninstruktur. Även fast vinet inte imponerar likt Bocca di Lupo så är det svårt att ogilla Rambo i flytande form. Lagring 3-15 år förbättrar dock ytterligare. 91P Från fantastiska Taurasi, Kampanien. Lagrat 18 månader på stora ekfat och ”några år” på stål. |
 |
Sjätte glaset hälls upp och ser ut som det yngsta hittills. Fostervattnet visar sig i mörkröd skepnad. Doften är extrovert och öppen med korinter, chokladpudding smaksatt med brandy och en bränd "sydafrikansk" gummiton. Hårt rostade franska fat i smaken som drämmer till med hög alkohol och en sötare fruktprofil i rödbärig stil. Syditaliensk Amarone möter Café Culture. Förstå mig rätt, det finns potential i frukten och vinet är tveklöst ambitiöst, men faten är hårt rostade vilket ytterst sällan tilltalar just mig. Det måste vara en Aglianico i modern stil och troligen från en "medveten" stor producent. 90P Från granndistriktet med Taurasi, mer specifikt från bergiga Sorbo Serpico. 3 veckors maceration och inte helt oväntat lagrat i 18 månader på nya Franska barriquer. Det är inte alltid rätt med ny ek Signore! |
 |
Sista vinet har en djup färg med mognande utveckling och sediment i botten. Jordigt vin i lite skitig och naturlig stil. Med ärkefransk ek som är väsentligt elegantare rostad, vilket kommer fram i en mycket specifikt örtig doft. Ambisiöst, men fortfarande ungt. Smaken är en stor upplevelse! Något att minnas. En elegant korg med skogsfrukt och sensuell bergamott jag aldrig känt förut. Stort och påstridigt som en Bodybuilder. Smidigt och vackert som en balettdansös. 93P En IGT från Irpinia, Kampanien. Och inte en Aglianico utan 100% Merlot! Detta är ett av Dei Feudi di san Gregorios bästa viner och vore mycket intressant att prova sida vid sida med en Pomerol i samma prisläge 677kr. 24 månader på Franska barriquer (medium toast) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar