Tagonius Tempranillo Crianza 2006

Mindre än 10 % av allt vin från Vinos de Madrid buteljeras. Tyvärr är det ofta kvantitet som eftersträvas av de stora kooperativen i distriktet. Att komma in i sortimentet på stora ”Supermercados” prioriteras. Distriktet ligger som en halvcirkel söder om Madrid och fick DO status 1990. Längst i väster hittar vi delområdet San Martin de Valdeiglesias. Navalcarnero ligger i mitten av distriktet, och dessa ”underappelationer” gör nästan enbart bulk-Garnacha, och är för närvarade totalt ointressanta. I öster hittar vi Arganda! Här finns en del producenter som gör fina viner och istället för Garnacha odlas Tempranillo, lite Cab och Syrah samt de båda gröna druvorna Malvar och Airén (Malvar är egentligen den traditionella gröna druvan i området), Arganda gör ju 95 % av Vinos de Madrids vita viner. Den sista infon jag förmedlar om Arganda är att 75 % av allt vin produceras av kooperativ och siffran är ännu högre i de två andra delarna av distriktet.

Detta vin kommer från 15 åriga stockar som växer 500 meter över havet på lerrika kalkjordar i Arganda. Kryddas med 8-10 månader på vitek.

Ok, färgen är inte var man förväntar sig av en Tempranillo. Men det är faktiskt den typiska färgen för en Tempranillo från Arganda. En skrytsam svartröd uppenbarelse stormar ner i karaffen. Tänk Priorat inte Rioja. En intensivt mörklila rim i glaset får mig ändå att misstänka en viss procent Cabernet Sauvignon eller Syrah i blandningen, då jag vet att Luis Güemes även har dessa på ägorna. Lång maceration är dock möjligen svaret.
Doften är koncentrerat och vidöppet björnbärssyltig, men med viss parfymering, finess, bredd och originalitet. Uppfriskande drag av aromatiska bitteroljor från rosmarin och lavendel tillsammans med tydligt rostade ekfat och purunga svarta vinbär, visar på Tempranillons mångsidighet. Lite romrussin tittar fram.
Vinet attackerar paletten med en ansenlig mängd solmogna mörka björnbär och svarta plommon. Välgjort mittparti med balanserande syra och stabil tanninstruktur av yngre modell.
Doften är snäppet mer upphetsande för mig, egentligen gillar jag inte smaken idag och tycker att den både är ektung och överextraherad. Störst vinner! – inte alltid. Snarare tvärtom.
Annars en hel del choklad och russin i den godisgoda eftersmaken. Dag två är jag mycket mer positiv till smaken och uppskattar den mörka frukten, koncentrationen samt den kakaobittra eftersmaken en hel del!

85 P
Till min glädje ser jag att importören Majola Wine & Spirits drivs av bland annat Lars Larsson som har en bakgrund från vår kära högskola i Grythyttan. Medlem i Sommelierföreningen sedan 1998. Vinet går förövrigt på 99 kr som tillfällig nyhet i December