Lanserar Sommelier 2.0!

Efter 168 inlägg och hundratals recenserade viner så får det räcka på Grythyttans Vinatlas, tidigare Vinbibblan. Nu lägger jag allt krut på www.sommelier20.se. Det kommer bli en grym vinblogg. Bokmärk den!

Mousserande Asprinio, Greco di Tufo och fem flaskor Aglianico!

Jag har det stora nöjet att känna en av Sveriges om inte Nordens mest kunniga på Aglianico. Vi kan kalla honom Gagnef-Henke, för han önskar att vara anonym. Gagnef-Henke har ett speciellt förhållande till sin lilla kärleksdruva - det märker man. Den syditalienska glöden lyser upp hans uppspärrade ögon varje gång den nämns,"En dag utan Aglianico, är en dag utan solsken" hör jag honom mumla för sig själv. Gagnef-Henke samlade "Sommelier 2.0" för att blindprova några utvalda buteljer som anskaffats från SB och från hans många resor i Aglianicoland.

Första glaset är enligt tradition, bubblande. Och med en robust kolsyrestruktur.

Oinspirerande doft med ton av gula äpplen och hö. Smaken är saftig i en stil lika ren som enkel, restsötman lite för hög för att ord som stram och torr ska få användas. Med andra ord absolut inget att lägga på minnet. Bitterheten i eftersmaken kanske beror på hårt pressade druvor, men jag bryr mig faktiskt inte. 76P
Facit:  I Borboni Brut

På den lokala Asprinio druvan från Kampanien där den har odlas mycket länge. Rankorna växer enligt den etruskiska "Vite Mariata metoden", vilket betyder att de växer upp på höga trädstammar och måste skördas med stege! Inte gjorde de det lätt för sig dessa gamla håriga etrusker. 
Vinet görs sedan med Charmant-metoden.

Andra vinet är medelintensivt, med en citrongul färg. Troligen inte Aglianico.

Doften verkligen strålar ur glaset och bjuder gråpäron med citronskal, vilka backas upp av en försiktig och lite komisk ton av fastlagsbulle. Alkoholrik och intensiv smak, med robust syditalienskt temperament och lönnfettma. Grapefrukt tar den aromatiska ledningen men precis bakom rusar gula äpplen och flåsar i nacken. Ett ganska diffust vin som jag inte förstår mig på. Känns ansträngt på något sätt. 85P

 Facit: Greco di Tufo DOCG Dei Feudi di san Gregorio 2009

Greco di Tufo kommer från de bergiga området Irpinia i regionen Avellino, Kampanien. De vulkaniska och svavelrika jordarna på runt 500 meters höjd passar druvan Greco perfekt. Greco är faktiskt en Grekisk immigrantdruva som togs till Italien för över 2000 år sedan. Vinet har legat 5-6 månader på ståltank med sin jästfällning.

Tredje vinet hälls upp. Det är mognande, med en ljus nästan medelintensiv körsbärsröd färg. Doften andas mognad och bjuder bred komplexitet med körsbär som vill bli russin, en aromarisk jordnära upplevelse påminner om kåda, barr och skog med lite undervegetation som mossa och multna löv. Smaken är medelfyllig och solmogen, med avslappnande tanniner och lite het alkohol. Körsbärssötman ligger på en mjuk kryddighet som försvinner lite väl hastigt för sitt eget bästa. Stark personlighet och utmärkt smak 89P

 Facit: D Angelo Aglianico del Vulture 2006

Ännu mer Vulkanjuice!
 Den här gången från de kyliga jordarna söder om vulkanen Vulture i norra Basilicata.

Ovanligt mjuk och tidigt mognande Aglianico från en av de klassiska producenterna, som vägrar att vända kappan efter vinden. Uppfostrat i 20 månader på 500 liters Slovenska ekliggare.

Nästa glas är betydligt tätare i färgen, näst intill opak med en tegelmognad i rimmen. Doften är ett eggande koncentrat av grillade köttstycken med grillkrydda, svartpeppar, violer och blodjärn.  En knock out till en doft som på många sätt påminner om mogen Cote Rotie. Nu snackar vi vin! Smaken bekräftar doftintyrycket till fullo och bjuder full koncentration och intensitet med respektingivande tanninstruktur och längd. Ett kilo rårörd solmogen frukt med dominans av blåbär, björnbär och korinter ligger tungt i glaset. 93P

 Facit: Tormaresca Bocca di Lupo 2004

En koncentrerad mer senskördad Aglianico från Castel del Monte i Puglia, lagrad i 15 månader på barriquer från Frankrike och Ungern. 

I glaset hälls ett något ljusare vin med liknade tegelnyanser. Doften inleder med prosciotto och en obekväm känsla av dött kött. Aromerna leder vidare till mörka bär, koncentrerade toner av björnbär från helvetet, men ändå rätt sluten. Vinet lägger sig i munnen och visar direkt sina ådriga muskler och Tamahagane-syror. En blockbuster med stor frukt och ännu större tanninstruktur. Även fast vinet inte imponerar likt Bocca di Lupo så är det svårt att ogilla Rambo i flytande form. Lagring 3-15 år förbättrar dock ytterligare. 91P

 Facit:Taurasi Di Prisco 2003

Från fantastiska Taurasi, Kampanien. Lagrat 18 månader på stora ekfat och ”några år” på stål.

Sjätte glaset hälls upp och ser ut som det yngsta hittills. Fostervattnet visar sig i mörkröd skepnad.

Doften är extrovert och öppen med korinter, chokladpudding smaksatt med brandy och en bränd "sydafrikansk" gummiton. Hårt rostade franska fat i smaken som drämmer till med hög alkohol och en sötare fruktprofil i rödbärig stil. Syditaliensk Amarone möter Café Culture. Förstå mig rätt, det finns potential i frukten och vinet är tveklöst ambitiöst, men faten är hårt rostade vilket ytterst sällan tilltalar just mig. Det måste vara en Aglianico i modern stil och troligen från en "medveten" stor producent.  90P

Facit: Dei Feudi di san Gregorio Serpico 2005

Från granndistriktet med Taurasi, mer specifikt från bergiga Sorbo Serpico. 3 veckors maceration och inte helt oväntat lagrat i 18 månader på nya Franska barriquer. Det är inte alltid rätt med ny ek Signore!

Sista vinet har en djup färg med mognande utveckling och sediment i botten.  Jordigt vin i lite skitig och naturlig stil. Med ärkefransk ek som är väsentligt elegantare rostad, vilket kommer fram i en mycket specifikt örtig doft. Ambisiöst, men fortfarande ungt.  Smaken är en stor upplevelse! Något att minnas. En elegant korg med skogsfrukt och sensuell bergamott jag aldrig känt förut. Stort och påstridigt som en Bodybuilder. Smidigt och vackert som en balettdansös. 93P

 Facit: Dei Feudi di san Gregorio Pátrimo 2002

En IGT från Irpinia, Kampanien. Och inte en Aglianico utan 100% Merlot! Detta är ett av Dei Feudi di san Gregorios bästa viner och vore mycket intressant att prova sida vid sida med en Pomerol i samma prisläge 677kr.

24 månader på Franska barriquer (medium toast)

Onsdagens provning - en intressant och lite pinsam sådan.

En provning gick av stapeln ikväll. Deltagarna skulle ta med sig en flaska vin (75cl) som kostade under 100kr. Vinernas kvalitet bedömdes blint i en skala från ett till tio poäng. Den som hade med sig det förlorande vinet skulle betala utgifterna för personen med det bästa vinet. Provningen visade sig innehålla några riktiga överraskningar som tog hårt på egot!

  Första vinet har en ljusgul och briljant färg. Doften är ungdomligt frisk och svalodlad med en elegant aromatisk ton av gråpäron, granny-smith äpple, grapefrukt och lite stenig mineralitet. Smaken är halvtorr och sval, med tydligt tysk Riesling-profil. Äpplena blir gulare i munnen och koncentrationen medelstor. Visst saknar jag lite stramhet, men vinet är ändå utsökt och rent. Kan det vara en kabinett från Kloster Eberbach á 2009?

Facit: Dr Loosen Bernkasteler Kürfurstlay 2009

Andra glaset är nyansen mörkare än första. Doften är något mer subtil och domineras av kalla citrusfrukter och äpplen men visst finns där en liten jästton av bakat bröd och banan i periferin. Syran är skarpare i detta knastertorra vin som helt domineras av svalodlad frukt likt vinteräpplen och kylskåpskalla citroner. Vinet har en mycket svagt mousserande känsla på tungan, och jag misstänker att det är en Chardonnay Crémant från Bourgogne eller Alsace som blivit av med sin mousse.

Facit: Schloss Vollrads Trocken 2009 (Fuck)

Sista glaset i den vita flighten är mycket lik den andra. Doften är precis som i första glaset som av en svalt odlad Riesling. Förutom äpplena kommer lite honung och mandarin och säger hej, vilket troligen beror på en senare skörd eller helt enkelt mognare druvor.  Smaken är halvtorr och ger genast lite gummi och toner av bollhav i frukten. Känns som mognadstoner men frukten är ung. Högre koncentration på frukten ger mig mer utbyte än det första vinet. Detta är av högre kvalitet. Eftersmaken är längre och mognade kan det vara en 07:a från Mosel?

Facit: Dr Loosen Bernkasteler Kürfurstlay 2009 

(Detta vin var alltså det samma som det första! Enda skillnaden var att denna flaskan serverades vid rumstemperatur och den första kylskåpskall.)

Med sprucket självförtroende hälls den röda flighten upp. Första vinet är ungt, medelintensivt och ganska tätt i sin lila färg. Doften är underbar med strama körsbär och svartvinbärsfrukt som ackompanjeras med violer och rostade ekfatstoner som drar mot choklad. Vackert! Smaken är stram och alkoholrik, med maffig lite sötaktig frukt och chokladtoner. Rejäla och solmogna, men något gröna tanniner följer med ut i den saftiga eftersmaken. Troligen en nya världen Cab (Chile)?

Facit: Intis Reserve 2009

Färgen är för mig identisk med första vinet.  Doften ger direkt ifrån sig en arom av Garnacha eller Grenache.  En söt blommig aromatik med violer och skogsbär. Smaken är stram och purung. Tanninerna behöver verkligen integreras och mjukas upp i detta saftiga kraftpaket. Troligen från Katalonien eller Languedoc.
Facit: Chateau la Reyne "Le prestige" 2007

Färgen är ännu mörkare, ja helt opak och ända ut i rimmen. Doften är packad med frukt men är fortfarande oförlöst och med en rostad ton som bara ber om lite tid (3-5 år) att få sjunka in.  Korinter och bittra örter likt ”Fernet” gör mig säker på att det är mitt vin, en "Cahors". Smaken bekräftar med sin för prisklassen massiva, oerhört tannintäta och strama struktur med korgar av nyplockad sval frukt som svarta vinbär, korinter och blåbär. Oerhört svårt att dricka utan fet sydfransk mat. Eftersmaken stramar åt med syrar och viftar med lite nyskivad tobak.

Facit: Chateau la Reyne "Le prestige" 2007

(Samma vin! Skillnaden är att denna flaska var en "Pop and pour" och flaskan innan var dekanterad i två timmar (som producenten rekommenderar). Två saker är intressant med detta. Dels så visar det hur mycket vissa viner förändras med luftning. Tonerna av Grenache och de mjukare tanninerna är en direkt följd av en viss oxidering. Men det är även intressant att de flesta på provningen tyckte att den oluftade versionen var av högre kvalitet.)

Sista vinet är körsbärsrött och betydligt ljusare, med en mognade rim. Doften är utvecklad och lite oxiderad med röda rönnbär, tomatpuré, kemiska gelébjörnar och lingonsylt.  Smaken är även den i en oxidativ stil. Här finns röda äppelskal, övermogen frukt, kittost, jordgubbssylt och gamla hallon. Vinet har peakat och är påväg ner till Hades. Kvällens sämsta vin. Ofräscht och besudlat. Denna flaska kanske inte är representativ för vinet? Ni som vet får gärna svara.

 Facit:  Cantine Leonardo Morellino di Scansano 2007.


Vinnaren:
Den odekanterade La Reyne!


Tvåa:
Den rumstempererade Dr Loosen Bernkasteler Kürfurstlay!


 Sist och absolut minst kom:
 Cantine Leonardos vidriga lilla produktion.

Sju lyxöl samt världens bästa mjöd! En prestigeprovning av Victor Dahlberg

Victor Dahlberg på Något att dricka bjuder in till en ölprovning med drycker från Belgien och USA.

Vissa är köpta på Bolaget, men det mesta har han trade-at till sig illegalt på olika ölmarknader i Norden 

Deus Brut des Flanders 2009

 ”En öltransvestit i champagneflaska”

Ljus belgisk Ale som bryggs i Belgien för att sedan skickas till Champagne för att genomgå méthode traditionelle, med flera månaders lagring på jästfällningen i flaskan.

Ölet hälls upp, det sprakar i glaset och liknar verkligen ett mousserande vin. Doften är rent maltig med gult tropiska aromer som backas upp av köttiga fenoler. Julskinka, leverpastej, lagerblad och söta kryddor som kryddpeppar ger ölet en lite annorlunda profil. Smaken är medelfyllig och ren, med en örtig lätthet och lekfull karaktär jag aldrig tidigare stött på. Ljus och klar känsla med drag av gula äpplen, citrus och söta julkryddor. Men allt som allt ganska subtil och säkert svår att förstå sig på för en oinvigd. Unik och värd att prova, men servera så kallt som möjligt för en stank av nattklubbstoalett med dessa doftkulor som finns i pissoaren gav sig tillkänna med ökad temperatur.

New Glarus Wisconsin Belgian Red

Ett halt kilo hela Montmorency körsbär per flaska, vete från Wisconsin, Belgiskt rostat korn och ettårig oxiderad Hallertau humle är receptet på denna fruktöl med den högtsta poängen av hela värdens fruktölsflotta på Ratebeer. 

Rödorange, oklar färg med svagt skummande krona.

Doften domineras av en mogen körsbärskaraktär som förstärks av bittermandel från kärnorna. En söt liten ton av kolaremmar ligger övanpå. Intensivt fruktig smak med en riktigt vuxen körsbärskaraktär med komplexitet av nybakad äppelkaka med kanel, järn, blod och en härlig sälta mot slutet. River i halsen som en brustablett vilket är riktigt underligt (bara på mig och Victor). Häftig och karaktärsfull, detta är tveklöst en an de bästa fruktölen i värden. Köp om du hittar!

Russian River Brewery Pliny the Elder

Värdens tredje bästa dubbel IPA enligt Ratebeer. Väldigt eftertraktad öl som är humlad tre gånger så mycket som bryggeriets vanliga IPA. och bryggd med 40 % mer malt. Vi pratar om 100 IBU som fås genom hela fyra stycken torrhumlingar. Pliny the Elder ska drickas så fort som möjligt efter buteljering, humlens aromatik blir nämligen svagare med tiden.

Orangegul färg med djupare intensitet.

Ölet domineras av bedårade humle som drar år Grape och tallbarr. Vegetabilisk, fyllig öl med hög beska som ändå maskeras och tämjs av den krämiga strukturen.

Grön och helt dominerad av humlen. En känsla av att man tagit en Viks-blå infinner sig när man andas in efter ett smakprov.  Nysysågat trä och slöjdsal smyger sig in när temperaturen ökar. Utmärkt före en dejt!

Cantillon Grand Cru Bruocsella Lambic Bio 2005

Det finns bara nio Lambicbryggerier kvar, Cantillon gör helt klart några mest aggressiva ölen av dessa. Möjligen för att hela bryggeriet är infekterat av bakterier och vildjäst, enligt Victor är det dessutom fallfärdigt, det sägs att få kommer ut levande efter ett besök. 30 % omältat vete med vörtkokning i hela sex timmar, därefter pumpas drycken upp på vinden och spontanjäser i det infekterade mikroklimatet. De öppna tankarna man använder kallas tydligen ”Kolchips”. Lambic kan lagras extremt länge. Ölets Vouvray?

Ljus oklar bärnstensfärg.

Doften är bred och komplex med svavel, klor, övermogen ananasjuice, krut och en animalisk odör av blöta får. Det kittlar lekfullt i näsan att andas in dessa ångor.  Syran är hög och citrusaktig, munkänslan klar och medelfyllig med en förvirrade rent smutsig personlighet och krämig mousse. Mogen tropisk frukt i en nyproducerad spya sällskapar med denna upplyftande odör av brettanomyces som breddar karaktären ytterligare. Ja detta måste verkligen passa utmärkt till Moule Frites! Läckert. 

Buch de Nuits 2009

En belgisk Jul-Ale från bryggeriet Dubuisson. Ölet Släpptes första gången 2008 och blev direkt väldigt eftertraktat. Biran lagras i sex månader på fat från Nuit Saint Georges (Cotes de Nuits) som tidigare huserat Pinot Noir. 

Oklar mörk bärnstensfärg.

Vinös doft med sammansatt karaktär av mjölkchoklad och karamell. Fortfarande återhållen.

Smaken är medelfyllig med en söt aprikoston och karaktär av karameliserade röda äpplen och lakrits. I eftersmaken upplevs en värmande alkohol som ackompanjeras av en del muscovadosocker och apelsinzest. Bäst av allt är friheten från dessa "julkryddor" som mindre nogräknade bryggerier envisas att blanda i. Här är det mörk karamellig malt som spelar på förstafiolen, en utmärkt Ale som fullkomligen avrättar julölssortimentet på Bolaget.

Deschutes Brewery The Abys 2009 Reserve

En Imperial Stout från Oregon som är bryggd med tillsats av lakrits och melass!

En tredjedel har lagrats på franska ekfat samt Bourbon fat, resten på ståltank.

Ölen väger in på 65 IBU och håller 11 % i alkoholhalt

Stouten hälls upp i glaset och är ett flytande mörker.

Grovt rostad näsa med nybrygd espresso, mörk choklad, brödsirap, rökt älgtunga och en sötare ton av kött (beef yerky).  Krämig och het munkänsla med en rejäl dos rökig lakrits i eftersmaken som helt enkelt vägrar att försvinna. Får upp bilder av koncentrerade chokladkakor i huvudet, vilket säkert skulle bli en mycket bra kombination. Schvingott!

3 Fonteinen Oude Kriek

Spontanjäst Kriek från detta bryggeri med lång tradition av Gueuze-blandning.  Man använder sig så klart av de lokala och mycket sura Schaerbeekse körsbären.

Hysteriskt röd färg utan krona (Ferrariröd).

Det första som slår mig när jag doftar på vinet är ”Mogen Bordeaux”. Det måste vara de rent stalliga aromerna med tydlig brett-karaktär, samt vinösiteten. Mogna körsbär ligger och drar sig med citronjuice i smaken, som har bitande, helt och hållet galet hög syra som ligger i en lätt och elegant profilerad öl med intensiv karaktär i gammal stil. Ansvarig för syran är de små älskvärda Lactobacillerna. Bra, men inte för alla! Gott som en smakrensande mellandryck under en 7-rätters.

Surly Darkness Russian Imperial Stout

Det mest svåråtkomliga och dyraste ölet på provningen görs bara i 5000 exemplar. Om du får tag i det på andrahandsmarknaden så kostar det ca 706kr, men du får inte tag på det. Ölet håller 85 IBU och är gjord på Pale ale malt, Crystalmalt, Svartmalt, Chokladmalt och andra maltsorter. Brewmaster är Omar Ansari och bryggeriet ligger i Brooklyn center, Minnesota.

Opak, svart färg som rinner som motorolja i glaset.

Koncentrerat rostad doft med melasssötma. Smaken är tung som grädde och bombar smaklökarna likt ett värdskrig med grovskuret snus (Kardus), mörk chokladkaka, lakrits, russin, fikon och dadlar. Det känns som att humlen balanserar mot den söta malten vilket på något underligt sätt upplevs balanserande. En elegant smakbomb som mynnar ut i en lakristkyss. En upplevelse för livet.

Jadwiga Poltorak

 720g polsk honung per liter, dessutom kryddat med hallon och vildrosor och lagrat mellan 6 och 25 år (källorna säger olika). Värdens bästa mjöd enligt Ratebeer finns nu för 216kr flaskan på Systembolaget!

Underbart klar bärnstensfärg, viskös konsistens.

Doften är som ett mellanting av PX och Moscatel-sherry, fast med ett inslag av vax, karameliserad honung och röda äppelskal. Medelfyllig och mycket söt, med en penetrativ smak av mörk honung och rosenvatten. Elegant för att vara mjöd och troligen gudomlig till en nykaramelliserad creme brulé.

Jag dricker för lite mjöd!

En helblind provning med Sommelier 2.0

Till gårdagens provning skulle deltagarna ta med sig en valfri dryck och servera den blint till de andra. Det är lärorikt och mycket svårt att hitta rätt i vinjungeln. Ofta är det första "känslan" man bör gå på...

Första glaset visar en ljusgul färg med viss intensitet.

Lite blommig och något ”druvdiffus” doft utan ekfatstoner. Känns inte som rätt prisklass. Hög syra i den lite vattniga och svalt persikofruktiga smaken som även gömmer en bitterhet i mittpartiet som möjligen vittnar om för hårt pressade druvor eller skalkontakt. Hög alkohol för mig mot sydligare breddgrader och första tankarna går mot Falanghina eller möjligen en Sydafrikansk oekad Chenin Blanc. Högst oinspirerande och en förargelseväckande start på provningen. 79P

Facit: Tbilvino Tsinandali 2008. Ett Georgiskt vin på Rkatsiteli och Mtsvane druvor odlade i Kakheti, södra Georgien. Mina fördomar om Georgiskt vin står stadigt kvar.

Andra glaset har ett gyllengult utseende och visar en viskös produkt med pondus. Tokmogen doft med vansinnig komplexitet bjuder intellektuell stimulans en masse. Koncentrerade odörer  av sötmogna persikor,  majskräm,  polenta och mangopuré blandas med lite mjöd till en helt unik och oerhört givande liten produktion. Munkänslan är tung och torr med lateharvest karaktär. Apelsinskal blandas med hög alkohol till något som nästintill smakar som en elegant drink med mangopuré, Cointreau och bananjuice.  Finns inte så många viner som kan bli såhär jag gissar på en Condrieu. 92P

Facit: Delas ”La Galopine” 2006, 322kr. Kommer ifrån de 100 ha stora området Condrieu i Norra Rhone. Delas köper druvor (Viogner) från tre vingårdar i området. Och lagrar vinet i 6-8 månader på stora fat. 13,000 flaskor i total produktion. Tack till Andreas Uskali.

Tredje glaset hade jag själv med mig. Efter 20 timmars luftning i kylen beter sig vinet såhär: Ljusare halmgul färg. Doften har en direkt rostad fetma som gömmer tung mineralitet och lätta citrus och gula äppeltoner. Smaken är sval och elegantare än doften och bjuder på en oerhört uppfriskade stramhet och klass. Vi slås av att vinet inte alls upplevs så svulstig och rostat som på näsan. Jag visste att det skulle vara bra, men såhär bra trodde jag aldrig en Saint-Aubin kunde bli! Intensiv frukt med klara rena smaker, perfekt mognad och urtypisk för vit Cotes de Beaune. Detta hade mycket väl hade kunnat komma från något Premier Cru läge i de ”lite” kändare byarna Chassagne- och Puligny-Montrachet. 93P

Facit: Hubert Lamy, Saint-Aubin 1er Cru Les Frionnes 2008. Olivier Lamy är en ung vinmakare som snabbt har gjort sig ett namn i det fortfarande förbisedda området Saint-Aubin.

Lamys ägor är små, en hektar där och en halv där, minsta innehavet är 0,05 ha Criots-Batard-Montrachet Grand Cru! Stockarna på Premier Cru vingården Les Frionnes planterades 1985 och växer på en brant sydsida ovanför byn. Vingården är över 2 ha stor men Lamy äger bara 0,25 ha, och kan därför bara göra vin av dessa 25 meter vinstockar. Lite speciellt är att Lamy förutom på vanliga ”pièce” även lagrar sitt vin i 600 liters fat, så kallade demi-muid.

Nästa dryck är tydligen en bira. Rödskimrande färg med krämig krona. Lite syrlig och fatkryddad doft med toner av marachinokörsbär, brettanomyces och kola. Syrlig smak som påminner om ”Sour ale”. Krämig munkänsla med elegant stalliga brettoner och söta torkade frukter som klingar långt in i eftersmaken. Ingen humlekaraktär. Troligen en spontanjäst belgare eller flamländskt rödöl. 92P

Facit: Jolly Pumpkin La Roja, ca 125kr. Från det trendiga bryggeriet Jolly Pumpkin i Dexter, Michigan.  Sedan 2004 gör de en mängd karaktärsfulla öl, ofta i med Belgiska förebilder. La Roja är i stilen en flamländsk rödöl som är ekfatslagrad i infekterade ekfat (Lactobakterier, Brettanomyces och annat gott). Vi tackar Victor Dahlberg, numera hovmästare på Carl-Jan Granquists residens Saxå Herrgård.

Nästa dryck har en djup vinröd koncentration och mognande rim. Robust men ändå mjukt köttig doft med en tung lerig mineralitet. Koncentrerade körsbär och plommon samsas med korinter i detta mognande fruktpaket.  Smaken är varm och intensiv med syditaliensk kryddighet och bra drag i tanninerna som börjat släppa lite. Animaliska mognadstoner av läder. 90P

Facit: Chateau Laroque 2003, ca 300kr. En Grand Cru Classé från Saint Emilion med en stockålder på över 40 år.  Cuvéen består ungefär av 87 % Merlot och resten Cabernet Franc. Bra fräschör trots varm årgång.

Nästa vin ser mörkt och koncentrerat ut med svag mognad. Negativt syltig frukt med strålande toner av svarta vinbär och körsbärsmarmelad. Här är det frukten som dominerar. Ärligt talat så finns det inte så mycket annat. Medelstor saftig koncentration och publik som McDonalds. Sötmogna polyfenoler och skrikande svarta vinbär får mig att gissa på en relativt ambitiös Chile-Cab. Jag vill ändå understryka att vinet smakar mycket bra, det är gott om man säger så. 87P

Facit: Stags Leap Artemis Cabernet Sauvignon 2006, 300kr. Detta är Stags Leaps enklaste Cabernet som gjorde mig mycket besviken idag. Johan P kanske fick en annan batch?

Nästa vin har en oerhört mörk ton med vansinnigt svart rim. Doften är muskig och djup och känns direkt europeiskt. Priorat kanske? Smaken är packad med frukt och bjuder hinkar med körsbär, mörka plommon, järniga mineraler och upplyftande ärlighet. Nu har kvällens vin gjort entré! Silkeslen men ändå stram här finns en sötma som ändå är torr och en lätthet som ändå är tung.  Ett förvirrande komplext vin som ter sig annorlunda för varje smakprov. Intensiv frukt ligger i balans med köttiga mognadstoner, peaken är nådd. 94P

Facit Masseria Frattasi Iovi Tonant 2004, 450kr. Detta är Masseria Frattasis topvin Iovi Tonant. En Aglianico del Taburno på gamla stockar ifrån det bergiga och på nätterna mycket svala området. Stockarna är inte direkt tätplanterade, 100 stockar per hektar fick räcka! (upp mot 10,000 stockar per ha i Bordeaux). 3000 flaskor årligen blir det av denna biodynamiskt odlade juicen.

Nästa glas visar en mörk koncentrerad färg (som de andra). Doften har en sydfransk örtighet och varmfruktig plommonfrukt. Fyllig och intensiv med lite ekfat som behöver integreras. Kände direkt att det var en Ch9dp från 2007. Den koncentrerade frukten, örtigheten, tonen av söt jordgubbe (Grenache), alkoholen i eftersmaken. Osv. Bra, men inte stort. 89P

Facit: Clos de L’Oratoire 2007. 299kr Blandar 80 % grenache från kullarna i norra regionen och vinet lagras 8-10 månader i stora ekfat.

Nästa vin är opakt och i det närmaste svart. Något återhållen doft med djup krämig frukt. Som känns senskördad. Smaken är överdådigt fruktig på ett sett som nästan bara Australiensare kan vara. Söta mogna polyfenoler och en gräddlik munkänsla som bombarderar med mörka frukter ett uns eukalyptus fräschar upp tillsamman med godkända syror. Oerhört gott! Men nästintill omöjligt att matcha med mat. 92P

Facit: Redhed Studios Esulé 2006, 300kr. Galningen Adam Hopper äger vineriet Redheds studios som är döpt efter namnet på den före detta thailändska restaurangen som nu är hans vineri. Adam köper frukt från okända vingårdar i McLaren Vale och använder sig av både Barbera och Touriga National till vissa viner. Esulé är dock gjord på Cabernet Sauvigon och Caberner Franc

"The Grythyttan Tasting" Bordeaux vs Napa... Once again!

Sommelierordern, av vissa känd som "Sommelier 2.0" träffades än en gång på Gästgivaregården i Grythyttan. Det glädjer mig att fyra nya förmågor har anslutit sig till församlingen sedan förra mötet. Vi kommer allt närmre visionen... kork för kork. Vi har en dröm! Att Sommelierer och Sommelièreer på världens krogar. En dag! Ska få sluta gå med glödheta tallrikar. Sluta putsa tunna Riedelglasglas tills handlederna skakar. Och sluta behöva höra på de där vitklädda gastande barbarerna bakom luckan. Och bara ägna sig år att prova vin. Tillsammans. I ett heligt Sommelierförbund, baserat på kärlek. Baserat på vin...


Jacques Selosse Brut Initial NV 1295kr
Richard Juhlins favoritodlare heter Anselme Selosse, en lågprofilerad biodynamisk perfektionist i Avize som sköter sina stockar själv och tar ut ett ut av de lågta skördeuttagen i Champagne. Detta ger Selosses viner en krämig koncentration som förstärks av jäsningen på ekfat och batonnage. En teknik han snappade upp när han pluggade till oenolog i Beaune. Anselme tog över från pappa Jacques år 1980. Brut Initial består av Chardonnay från de tre Grand Cru byarna Avize, Cramant och Oger. I cuvéen som är lagrad "sur lie" i två år hittar vi vin från tre årgångar. Om man ska tro på bloggare och annat ströfolk jag talat med så är det en betydlig flaskvariation på vinet. När den är bra, så är den magisk bra och helt egen.
Men den kan tydligen också vara något mer ordinär.

Intensiv och ljus lite oklar färg (Bottensatsen rördes upp vid dekanteringen). Stor, nästan lite viognerblommig doft med djup krämig chardonnayfrukt som oblygt basunerar ut ljuv information om växtplatsen. Ett perfekt äppelmos på mogna mjöliga lantäpplen träder fram efter ett tag i glaset. Finstämd och sensuell. Munnen får en maffig och komplex champagne med silkeslen konsistens och ilande syror bakom den svulstigt men elegant mogna frukten. Vinteräpplen, nougat och avvägd autolys med inbyggd kryddighet från ekfaten. Detta är som en himmelsk bakelse för en instängd gruvarbetare. 93P (Fredrik Månsson 97P)

Château l'Arrosée 1982 1400kr
L'Arrosée började göra vin av egendomens druvor 1956. Den enbart 10 Hektar stora vingården ligger sydväst om byn St Emilion och är lite speciell i området då 20% är planterad med Cabernet Sauvignon. Vilken kan mogna i dessa leriga kalkstensjordar enbart på grund av den perfekta solexponeringen de avnjuter på sin sluttning. Förutom Merlot hittar vi även 20% Cabernet Franc stockar. 1982 är årgången som gjorde Parker den han är idag. Många var tydligen skeptiska mot 82:orna när de släpptes, det fanns åsikter om att vinerna saknade elegans. Parker höll dock inte med, utan pratade direkt om en "Vintage of the Century"

Ädelt mognande färg, med orangea nyanser i rimmen som ger ett för åldern ungt intryck. Djup och mogen doft, med bra intensitet och avvägt lakritsstalliga aromer bakom den välmogna "-82" frukten. Mjuk och elegant sval smak med en trots allt oväntat fyllig frukt och vital kärna av korinter, svartavinbär och katrinplommon. I munnen ligger vinet sammetsmjukt och tjockt med en uppfriskande syra och begynnande stallkomplexiteter breddar detta verk ytterligare. Glädjande noterar jag att vinet peakar. Drick nu för detta blir knappast bättre med lagring. 92P

Heitz Cabernet Sauvignon 1997 1300kr
Heitz grundandes 1961 av Joe och Alice Heitz. Joe hade studerat på Davis och jobbat på olika vinerier innan de startade firman som deras barn nu driver. Det bästa vinet kommer från Marthas Vineyard men även Trailside Vineyards och Bella Oaks är väldigt bra. Om det är något som kännetecknar vinerna så är det lång ekfatslagring. Heitz Cabernet Sauvignon består av 100% Cabernet från olika vingårdar i Napa. Lagrat i hela tre år på fat.


Mogen fruktfokuserad doft med tydlig ekfatskaraktär som påminner om pepparkaka, apelsin och nejlika. Jul helt enkelt! Mogna körsbär och svarta vinbär. Ton av bilverkstad tittar fram. Maffig och fruktintensiv smak med viss elegans trots lite brännande alkohol i eftersmaken. Man ska veta att det är ett ekigt vin man ger sig in på. Mitt enda problem med vinet är att eftersmaken är lite som att tugga på en planka. Ganska bra ändå, men inte min stil av vin. Därav lite svårbedömt. 90P

Pape Clément 1967 1470kr
På Pape Clemént pressades det vin redan 300 år före Medoc ens hade dränerats..

Egendomen har en riktigt intressant historia bakom sig som jag varmt kan rekommendera att grotta in sig i. Vingården väger in på 32,5 hektar och det odlas 60% Cabernet och 40% Merlot.
Pape Clément 1967 kommer från året då det blev lagligt med homosexualitet i England. En annan kuriosa är att druvorna faktiskt skördades samma dag som Sverige gick från vänstertrafik till högertrafik...


Medelintensiv färg med mognande rim. Vinet ser ändå förhållandevis ungt ut. Mogen, härligt befriande sund doft som till en början är lite återhållen. Och utvecklas egentligen inte med vidare glastid. Bärig och ytterst sammansatt är den, men saktar lite djup och vikt. Smaken upplevs väldigt  frisk med sin hög syra och väldigt rena och återigen sunda frukt, vinet visade aldrig en animalisk eller stallig sida, men efter en tid i glaset kom tobakslådan och hälsade på. Strax därefter tog denna gamling sina sista andetag och somnade värdigt in för gott. Jag minns den som oerhört mjuk och medelfyllig med bra fräshör och syra, smaken hade hållit sig väldigt ren och bärig trots sina 44 år. Med sin låga komplexitet var det nog ett drickvin, som inte skulle analyserarts för mycket. Vem är jag att bedöma detta? 89P

Rauzan-Seglá 1996 1800kr
Var den främsta av alla 2:a Cruer vid klassifikationen 1855.

Slottet köptes av Chanel 1994 som bland annat renoverade utrustningen och bytte namn från Rausan-Segla till Rauzan-Segla vilken egentligen är den ursprungliga stavningen. Vingården har 51 hektar rankor med  61% Cabernet Sauvignon och 35% Merlot. Jordmånen ”Gunzian Gravels”  är ett ca 100cm djupt järnhaltigt grus som rann ner från pyrenéerna och det centrala massivet (Le Massif Central) när glaciärerna smälte för ca två miljoner år sedan, under den tidiga kvartära perjoden (dagens geologiska perjod). Det används 60% ny ek varje år i upp till 12 månader, buteljeras ofiltrerat men klarat med eggvita.

Har en mörk koncentrerad färg utan egentlig mognad i rimmen. Doften är ung, koncententrerad och fortfarande oförlöst.  En doft av spritpenna kommer fram efter lite glastid. 

Smaken är  fruktdominerad och drar åt det feminint grusiga hållet. Men utan den patenterade Margaux parfymen. Medelintensiv och i stort behov av vidare lagring. Svårbedömt. Visst kommer det att blomma ut, men hur bra det blir är jag för oerfaren att säga. Oväntat att en 96:a skulle vara såhär sluten. 92P?

Far Niente Cabernet Sauvignon 1995 1195kr
Chefsvinmakaren Dirk Hampson kom till Far Niente 1982, efter att ha arbetat på Joseph Phelps och Mouton Rothschild i slutet av 1970-talet. På Far Niente gör man bara två viner, en stram och med amerikanska mått mätt långlivad Chardonnay och en Cabernet Sauvignon som görs av druvor från de egna vingårdarna i Oakville. Vinetbestår till 90 % av druvor från Stelling Vineyard runt om vineriet och resten från Sullenger Vineyard. ”Egendomens Cabernet är både långlivad och ett av de mest Bordeauxlikt komplexa vinerna från den berömda dalgången” - Michel Jamais.

Djup, nästan opak färg utan egentlig mognad.

Djup och koncentrerad doft med bra bredd och ädlare personligare doft än Heitz.

Fin doft med en blommigt aromatisk karaktär av viol och lavender. Defenitivt fransk ek. En ton av Gulash kommer fram med tiden. Och eken är mycket mer integrerad än Heitz. Intensiv och vansinnigt god smak med visst drag i den mjuka tanninstrukturen. Perfekt mogen frukt med plommon och körsbär som inte är uppenbart solade, en sval feeling. Lång kryddig eftersmak som ger mersmak och begär för ytterligare sippar. Detta var riktigt bra! Flightens bästa röda vin? 93P

De Fargues 1989 880kr (halva)
14,5 hektar med 80% Semilion och 20% Sauvignon. Kallas ibland Yquem Jr, då det görs av samma team som Yquem men kostar betydligt mindre. Faktiskt så är skördeuttagen ännu mindre än Yquem!
Bara 12,5 hektoliter pår hektar, blir 2/3 av ett glas per vinranka!

1989 var ett starkt år som kom efter de fina -88orna och före de fantastiska -90orna.

Klar gyllene färg. Lite positivt oxiderad doft, med dill och obottnande djup av morotsmarmelad, saffran och mogna gula plommon.Smaken ger dock ännu mer än vad doften lovar. Oerhört intensiv och fyllig, med mogen botrytiskaraktär och ädelt koncentrerad aprikosmarmelad. Fantastisk intensitet och bedårade komplexitet och mognad med hela fräshören i behåll. Absolut helt fantastisk! Eftersmaken är omöjlig att bli av med, sitter som habanero i ögat. 93P

Flor de Selva Robusto. Oväntat njutbar.

Finns hos den anspråkslösa cigarraffären för 95kr

Mina senast provade cigarrer har vart så oinspirerade att de är ovärdiga att skriva om. Fick några bloss av en Gurkha Assassin nyligen vilken i och för sig var strålande. Men det är allt. Flor de Selva kanske inte är lika häftigt som Gurkha men jag blev riktigt positivt överraskad av deras Robusto alldeles nyss! 


Humidoren väger för tillfället in på 75% luftfuktighet, vilket jag med helt ovetenskapliga metoder upptäckt är den optimala luftfuktigheten om man är ute efter "tidig blomning". Vilket är en smakbyggande efterfermentation som drabbar vissa cigarrer under lagring. 80% luftfuktighet fungerar egentligen också, men det går rykten om att  Lasioderma Serricone även kallad "tobaksbaggen" eller "cigarrenas phylloxera"  föredrar denna fuktighet. Vidare så ökar risken för mögel, vilket är ännu värre. Tobaken till min Flor de Selva Robusto är från cubanska frön och odlad i Nicaraguas Jamastran-region. Täckbladet visar perfekt spänst en liten elasticitet och är av Connecticut-typ, vilket brukar betyda en lättare elegantare upplevelse. Cigarren tänds och utvecklar direkt en lätt men omfattande rök  med härligt ljusa jordiga toner av ceder, peppar och rostade nötter. Eftersmaken av röken är lite tunn, vilken gör att man inte kan vänta på att ta en mun till. Draget är precis så lätt som det ska vara och det är skönt, helt underbart vackert att hålla i denna välrullade robusto och se den blåa röken stiga genom solens svaga höststrålar. Som vanligt blir cigarren starkare med tiden och uppvisar mot slutet en liten syra som försiktigt talar om att upplevelsen är över. Men helt över är det inte, för när man äntligen kommer in i kvalitetsröken igen efter veckor av sökande så lyser det upp själen betydligt längre än glöden..